1. Skola (substantivet)

2. Hyvens

3. Bankrutt

4. Tatuera

5. Alkohol

6. Jul

7. Manus

1. Skola (substantivet) - Ordet skola kommer ifrån grekiska och betydde faktiskt ledighet och vila. Då det var ett sällsynt privilegium att kunna samtala fritt och utveckla sig istället för att kämpa för föda i antikens grekland ansåg Platon att skolan var ett ställe där man kopplade av.

♦

2. Hyvens - Hyvens, som betyder bra eller förträfflig kommer ifrån finskan. Trots de långvariga och nära kontakterna med finland har sverige inte tagit efter särskilt mycket ifrån de finska språket. Det mest kända ordet vi tagit efter från finskan är pojke!

♦

3. Bankrutt - Bankrutt betyder att en person eller ett företag inte har ekonomi till att betala sina skulder. Bankrutt syftar på bänk eller brutet bord, när någon inte kan betala sina skulder går bordet sönder. Ordet bank kommer ifrån italienska och betyder bänk, ett ord som vi snappade till oss på tidig medeltid.

♦

4. Tatuera - Ordet tatuering kommer ifrån de polynesiska ordet tattoe som betyder "knacka och slå" som representerade ljudet som hördes ifrån tattueringsutrustningen. Tekniken kallades först tattoe och blev sedan tatuering eller tattoo. Man använde sig av djurben som man vässat noggrant, doppade dessa i bläck och knackade sedan in dem i huden med en liten benhammare.

5. Alkohol - Detta ord har vi tagit från arabvärlden, orginalordet "alghool" betyder spöke eller ond ande, förmodligen på grund av Islams negativa syn på alkohol.

6. Jul - "Jul" är av germanskt ursprung, det finns flera olika teorier om att ordet kan ha funnits längre tillbaka i tiden och eventuellt kommit ifrån ordet "hjul", men det är fortfarande ovisst. Varför namnet valdes är än idag oklart.

8. Lagom - Ordet lagom är ett SVENSKT ord, som betyder "precis rätt". Man tror att lagom härstammar ifrån bondesamhällets måltider, på den tiden då alla på gården åt och drack ur samma bägare - det räckte laget om. Men detta är tydligen en myt ;  "Svenska Akademiens ordbok listar etymologin som en åldrad böjningsform av lag där ändelsen -um i fornsvenskan angav dativ i pluralis (jämför till exempel uttrycket honom). Ursprungsbetydelsen av laghum, som var den vanligaste stavningen, var enligt lagen, lagligen. Det behöver inte nödvändigtvis referera till en juridisk lag. Istället är det lag i betydelsen gemensam som avses. Ordets betydelse har senare försvagats och kommit att betyda ungefär lämplig, passande, till det gemensamma eller mera fritt varken för mycket eller för lite eller lika mycket som alla andra". (Wikipedia).