Saga och Max mördades i hemmet i Arboga

Syskonen Saga och Max, 1 och 3 år, och deras 23-åriga mamma hittades svårt skadade i familjens hus i Arboga, kvällen den 17 mars 2007. Barnen avled på sjukhuset. Mamman fick svåra skador men överlevde tack vare snabba räddningsinsatser. Efter några dagar riktades misstankarna mot en 32-årig tysk kvinna som haft ett förhållande med moderns nya sambo...

Det gör mig så ont i hjärtat, tårarna tränger fram och tankarna letar förtvivlat efter svar. Svar på hur kan det förekomma sådan grymhet? Hur kan en kvinna slå ihjäl två oskyldiga barn med en hammare p.g.a en olycklig kärleksrelation? Och ifall man kan älska hur kan man då känna sådant hat och utföra så enormt hemska handlingar?

Allt detta gör mig så förvirrad och omskakad, vad är det för jävla värld vi lever i? Anledningen till att jag skriver om detta nu så långt i efterhand är för att jag idag läste att "Arbogamamman" Emma Jangestig har släppt ut en bok.
Boken heter "Varför gråter inte Emma" och meningen med boken enligt Emma är att föra Max och Sagas minne vidare men även att hjälpa andra människor i sorg som blir ifrågasatta. Att boken heter "varför gråter inte Emma" beror på att många undrade varför hon såg så glad ut efter tragedin. Trots att Emma miste två av sina barn försöker hon ta vara på sin familj och sina vänner hon har kvar. Hon har nu accepterat att hon inte kommer få tillbaka Max och Saga och försöker leva sitt liv fullt ut idag. När hon i våras födde sin dotter Julia kände hon att hon hittat tillbaka till den hon vill vara. Hon har nu fortsatt sitt liv som mamma och tänker inte längre på det fruktansvärda som hände Max och Saga. Hon säger själv att hon bara tänker på alla fina minnen.

Här har vi en otroligt stark mamma, hon upplevde det allra värsta en mamma kan göra men ändå har hon lyckats gå vidare, amazing! Ska snarast köpa hennes bok, det är så intressant hur hon kan se positivt på sitt liv efter att ha varit med om sådan grymhet. Något som jag måste läsa om, ta in och försöka förstå...