ETT ANSPRÅKSLÖST FÖRSLAG

Goddag. Det är en helt vanlig tisdagsmorgon och jag slår mig ner framför datorn med en kopp kaffe för att påbörja dagens skoluppgifter. Jag har valt att arbeta med svenska och öppnar upp ett dokument som ska läsas igenom och sedan analyseras. Ämnet är argumentationsteknik och texten jag läser är Swifts förmodligen omtalade "Ett anspråkslöst förslag". Själv hade jag tidigare aldrig hört talas om varken Swift eller hans förslag som skulle komma att bli bland det mest bisarra jag har läst.


En bit in i texten vet jag att det handlar om Irland i början på 1700-talet, mannen som skriver denna text är uppless på all fattigdom och alla fattiga barn som strör omkring på gatorna. Han anser att dessa är besvärande för den förbipasserande och vill hitta en lösning på detta så att dessa barn på något sätt kan bli nyttiga för allmänheten. Enligt hans uträkningar föds 120 000 barn om året av fattiga föräldrar, dessa kommer sedan under deras uppväxt enbart att vara till besvär då de inte kan inbringa mer än tre pund efter 12 års ålder vilket inte ens täcker utgifterna till trasor att klä sig i och mat för dagen. Swift hävdar även att när dessa barn sedan växer upp kommer dem förmodligen bli tjuvar p.g.a arbetsbrist eller sälja sig själva till Barbados.


Så, det är nu jag stannar upp i texten och funderar på vad Swifts förslag kan vara. Utifrån det jag har läst har jag förstått att han tycker det är tragiskt att yrkestiggarnas barn ska sakna kläder och mat under hela deras uppväxt, istället vill han ta hand om dessa barn vid ett års ålder då en "nyvalpad unge" enligt honom tills nu kunnat livnära sig på modersmjölk. Han påstår att genom denna omhändertagning kommer barnen att bidra till livnärandet och delvis beklädnandet av tusentals människor. Det är nu min tankeverksamhet går i högvarv och jag tror mig kunna dra slutsatsen om att Swift förmodligen vill ta väl hand om dessa barn då han i sin text har skrivit :
En annan stor fördel med mitt förslag är att det kommer att förhindra dessa frivilliga missfall och
denna förfärliga plägsed hos kvinnor att mörda sina oäkta barn, vilka är, ack! alltför vanligt
förekommande hos oss. Jag tror att de offrar sina stackars oskyldiga barn snarare för att undvika
kostnaderna än skammen - kan icke detta bringa även det hårdaste och mest omänskliga hjärta till
tårar och medlidande?
"En annan stor fördel med mitt förslag är att det kommer att förhindra dessa frivilliga missfall och
denna förfärliga plägsed hos kvinnor att mörda sina oäkta barn, vilka är, ack! alltför vanligt
förekommande hos oss. Jag tror att de offrar sina stackars oskyldiga barn snarare för att undvika
kostnaderna än skammen - kan icke detta bringa även det hårdaste och mest omänskliga hjärta till
tårar och medlidande?"




Så jag antar att han vill undvika fattigdom och denna barnadödande tradition som faktiskt existerade bland kvinnor som inte kunde stå ut med skammen om ett oäkta barn. Han ville ta hand om dessa barn, möjligtvis sätta dem i barnhem och sedan när barnen var större skulle de få arbeta för mat och kläder och på så sätt kunde dessa barn bidra till något positivt i samhället.
Men - NEJ. Jag hade så fel som man kunde ha. Swift hade andra teorier - han ville att dessa fattiga kvinnor skulle sälja sina barn vid ett års ålder till förmöget folk över hela kungadömet. Barnet skulle sedan färdas till ett slakthus där de sedan tillagades och slutligen skulle serveras som en delikatess. Antingen stuvat, kokt, rostat eller ugnstekt.
Jag vill genast inte läsa mera, bara tanken på detta får mig att bli illamående och känna både vrede och sorg. Hur i hela fridens namn kan en man som anser sig själv vara bildad komma med detta bisarra, vidriga och inte minst fruktansvärda förslag?! Han talar illa om de mödrar som mördar sina nyfödda barn, han ifrågasätter om dessa handlingar inte borde bringa medlidande till det hårdaste hjärtat. Men trots detta utlåtande anser han att mödrarna istället ska dia sina barn så mycket som möjligt så de blir så knubbiga som möjligt för att sedan sälja dem till slakt vid ett års ålder. För mig är detta så motsägelsefullt, omoraliskt och inhumant. Hur kan vi vilja äta våran egen avkomma? Hur kan en människa med både hjärna och hjärta föreslå något sådant?
"De som är mera om sig (vilket jag måste erkänna att tiderna kräver) kan flå kroppen. Väl garvat kan
skinnet bli till förträffliga damhandskar och sommarstövletter för fina herrar."




"Jag medger att detta livsmedel blir något dyrt; det skulle därför lämpa sig synnerligen väl för
godsägare, vilka för övrigt eftersom de redan har tillgodogjort sig större delen av föräldrarna, bör ha
förhandsrätt till barnen!"
"Säsongen för barnkött kommer att täcka hela året, men tillgången blir störst i mars och under tiden
närmast före och efter denna månad.... Modern skulle tillhållas att låta
dem dia ordentligt under sista månaden, så att de måtte bli knubbiga och feta som det passar sig för
ett gott bord. Ett barn räcker för två rätter om man har främmande, och om familjen dinerar ensam
bör fram- eller bakdelen förslå. Kryddad med litet peppar och salt blir den mycket god uppvärmd,
särskilt vintertid."





Swift verkar vara väldigt nöjd med sitt förslag, trots att han säkerligen vet att det kan komma att få motstånd. Men han är självsäker, han vet att det vore bra för Irland. Hans teorier började enligt honom med att en mycket erfaren amerikan i hans bekantskapskrets i London hade talat om för honom att ett litet barn var både delikat och hälsorikt. Utifrån detta spånande han förmodligen vidare kring hur ett framtida Irland skulle kunna motverka fattigdom och få igång en spädbarnsproduktion som i sin tur skulle kunna användas till något som han ansåg var positivt. I slutet av hans text, efter att ha nämt ett flertal enligt honom fördelar med barnslakt så skriver han:
"Men jag har tröttat ut mig under åratal genom att framföra fruktlösa, fåfänga drömmartankar; när
jag till sist förtvivlade om framgång var jag lycklig nog att komma på detta förslag. Lika väl som
det är nytt, är det solitt och praktiskt, det kostar ingenting annat än litet besvär som vi utan vidare
orkar med och det utsätter oss inte för någon risk att stöta oss med England. Ty detta födoämne tål
inte att exporteras, köttet är för mört för att länge kunna bevaras i salt (fast jag kanske skulle kunna
nämna ett land som med glädje skulle sluka hela vår nation utan denna krydda)."





Jag börjar då fundera på om hans strävan efter berömelse och framgång fick honom att tänka i dessa banor. Ville han komma med ett förslag som han trodde skulle kunna bli en succé stor nog för att göra hans namn känt? Men när han i sin avslutning skriver nedanstående stycke börjar jag få upp andra teorier...
"Jag förklarar av uppriktigt hjärta att jag inte har det minsta personliga intresse av att försöka
befordra dessa nödvändiga åtgärder. Jag har inget annat motiv än mitt lands allmänna bästa: ökande
av vår handel, omhändertagande av barnen, lindrande av de fattigas börda och förmedlandet av ett
litet nöje åt de rika."






Denna omsorgsfulla argumentation får mig att tro att Swift snarare vädjar om sitt personliga intresse då han säkerligen är kannibal istället för att värna om Irlands välfärd.
När jag nu googlar på "Ett anspråkslöst förslag" efter många turbolenta känslor och en ihållande känsla av hopplöshet för mänskligheten så visar det sig att Jonathan Swifts tidningsartikel som jag nu studerat i flera timmar och samlat en massa tankar kring var ämnad att vara sarkastisk - altså inte menad att tas på allvar. Detta uppfattades varken av mig och tydligen inte av många människor när dem läste artikeln då och Swift fick därför mycket stark kritik för sitt inhumana föslag, vilket glädjer mig - allmänheten delade då samma åsikter som jag gör idag.
Men ta mig tusan vad mycket hjärta och tankar jag nu la ner på en människas åsikter som inte ens exsisterade. Som gravid tog jag detta extra hårt och jag blev väldigt känslosam och äcklad, nu är jag irriterad och besviken på detta arbete och kostade mig mer sorg än bildning. Hur sjutton skulle jag kunna veta att detta var ironi / sarkasm?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0